OBOTLIG KÄRLEK

Det var ingen rolig känsla man vaknade upp med idag. 
Det var tydligt vilket av lagen som tagit mest stryk av corona.
Och nu känns allting sådär hopplöst igen. Inte hopplöst som när vi åkte ut i PO mot Olofström.
Inte hopplöst som när vi inkasserade förlust nummer 12 i rad 2014.
Hopplöst pga av att ett virus håller på att sätta käppar i hjulet för oss för andra året i rad.
Orättvisan är brutal.
Nu är ingenting över och jag är den sista att kasta in handduken. Men det känns tufft. Riktigt tufft.
 
Idag har jag tänkt mycket på frågor jag brukar få.
"Hur orkar du?" 
"Hur orkar du lägga all den tid du gör på Björklöven?"
"Hur orkar du vara så känslomässigt investerad i ett hockeylag?"
 
Svaret är väl inte svårare än att man väljer inte vem man blir kär i.
Jag har inte valt att älska Björklöven.
Jag är uppvuxen på hallen. Jag är uppvuxen med Björklöven.
Björklöven vann mitt hjärta i ung ålder sen har kärleken aldrig slutat växa.
 
Om man hade kunnat välja att stänga av alla dessa känslor för att slippa må som man gör vid motgångar hade jag gjort det då?
Inte en chans.
Jag hade valt Björklöven alla dagar i veckan.
Uppflyttningarna mot Timrå, SSK & Piteå. Potvins mål i OT. Sena avgöranden mot Vita Hästen & Västerås. 
Detta är bara några av alla exempel som gör allt värt det. 
Jag tar gärna tusen nya motgångar mot ett SHL-avancemang.
Och ytterligare tusen mot ett SM-Guld.